Hej,

Ja, det är ju en jättestor tyfon - Megi som ligger och snurrar över Filipinerna just nu. Enligt CNN har de inte haft så stor tyfon på fem år. Enligt uppgift är det 10 döda hitills. Det som är lite oroväckande är att de varnat för att den kan förflytta sig mot Vietnamn. Därför mailade jag, igår kväll, ansvariga för GAP och meddelade min oro. Chefen för GAP sa att de också är oroliga men att de håller koll på hur Megi rör sig. Blir det så att hon börjar visa tecken på att drar sig åt Vietnamn kommer de att evakuera barnen så fort som möjligt. 

Men idag har det kommit både sms och mail om att det än så länge är lugn i Vietnamn och att gruppen har det bra. De har blå himmel och sol. Så det var ju skönt att höra detta.

Under dagen har CNN rapporterat att det tycks se ut som om hon inte rör sig mot Tawain vilket låter bra i mina öron. Återkommer när jag vet mera. Men som sagt, än så länge är allt lugnt.

Har också idag pratat med Linus, Helen och Daniel via skype. Har planerat lite inför deras resa hit till oss. Ska bli så jättekul att de kommer.

Ha det!!!

Hej,

Efter vi i lördags lämnat Madeleine på campus, guppade vi några timmar i vattnet.

  Visst ser det härligt ut.

Sedan käkade vi lunch vid lekplatsen. Det blev pastasallad och fika.

Senare på kvällen var vi helt slut eftersom vi hade gått upp kl. 5.30 Pojkarna somnade vid halv tio och vi kollad på filmen livvakterna. Det var så skönt att få höra lite svenska och förstå alla nyanser när de pratade. Sen somnade vi också.

På söndagen var Joel bjuden på 5 års kalas hos en liten tjej från Australien. Briana hade kalaset på Fly kids, där Joel har sin gympa. Eftersom han kände sig trygg där lämnade vi honom och tog en kopp kaffe på Coffe Bean.

  Utsikt från ett ställe som heter Solaris.

  Joel är färdig för kalas. Han hade själv valt barbiedockan och kaffekopparna i porslin. Här köper man ganska dyra presenter till varandra och de som Joel valde kostade omkring 100 rm (240 kr). PHU...det är inga billiga presenter!!!

Här frågar Joel pappan till Briana om det inte finns någon gaffel att äta med. Har ni hört på maken, gaffel !!! Ja, väluppfostrad är han! Daimian förklarade för Joel att denna tårta äter man med fingrarna.

På söndag eftermiddag stack vi iväg för att köpa lite kläder till Magnus och killarna. Det blev skjortor, strumpor, kortbyxor osv.

Det enda vi har hört om Madeleine är att de har landat i Vietnamn och att allt var bra. Sen har de inte givit mer information.

Dagens morgonväder + 33 C och   . Det har varit mellan + 33-38 grader varmt hela denna veckan. Det skulle behövas lite regn.

Oh...vi håller också på att planera vad vi ska göra när Helen, Daniel och Linus kommer till oss i slutet av oktober. Vad tror ni om att åka gokart...go cart...hur stavas det egentligen? Jag har nämligen hört att det finns dubbla sådana och då skulle vi kunna ta med småpojkarna på en liten tur....vad tror ni eller är det för farligt?

Bye, Bye!!!  

Hej,

Klockan 5.30 ringde väckarklockan. Det var dags att gå upp och väcka barnen för idag är dagen då Madeleine ska iväg på sin skolresa till Vietnamn. Hon var lite fräsig men jag tror att hon lite nervös. Klockan 6.30 åkte vi till campus i Ampang.

  Här är en bild som vi tog på den härliga soluppgången.

Bussen var planerad att gå från Ampang 7.30 och flyget från Kuala Lumpur 10.45 De beräknas vara framme i Hanoi  klockan 13.10

  Killen med långt hår är chefen (Mr. Cheng) för matematiksektionen vid high school och han är huvudreseledaren.

Här ser ni Mrs. Cross (höger i bild) som också är reseledare och Madeleines mattematikfröken. Om ni kollar på taket så ser ni också att det sitter en apa där.

  Hon ser lagom road ut!!!

Här kommer deras reseplan, dag för dag. Vi kommer inte kunna ha någon kontakt eftersom de inte får ha med sig någon elektronisk utrustning. Hur ska vi klara oss utan information och hur ska de klara sig utan telefon, sms, skype, facebook, msn...ja, det är frågan det!!!! 

DAG 1.

DAG 2.

  Under natt 2 ska de ligga i ett longhouse, vilket är lite häftligt eftersom dessa håller på att försvinna i Vietnamn. De flesta vietnamesiska familjer väljer idag att bo modernare.

DAG 3

  Som ni ser ska de under dag 3 utföra en del underhållsarbete och undervisning åt vietnamesiska barn.

DAG 4.

  Under dag 4 ska de få träffa och besöka vietnamesiska familjer i deras hem.

DAG 5.

  Under dag fem har de möjlighet att delta i fritidsaktivitter såsom paddla kanot, besöka grottor och besöka en flytande skola.

DAG 6.

DAG 7.

  Denna dagen blir det mer community service.

DAG 8.

  Vi hämtar henne nästa lördag vid 20. 40.

Ja, när väl bussen åkte iväg gick vi till Mc Donalds för att äta frukost. Sen stack vi hem och lämnade bilen på tvätt i vårat condo. Detta är en service som de har för oss hyresgäster. De tar 15 rm (45 kr) för att tvätta bilen in och utvändigt.

Fortsättning följer....

Dagens temperatur är + 33 c och   . Så det är varm!!!

Ha det!!   

Hej,

Klockan 23.00 igår kväll kom det ett sms i mobilen. Det var en av grannarna som frågade om jag ville följa med att promenera på apberget. Eftersom jag varit  upptagen under de sista veckorna känner jag att det är dags att ta tag i mitt vardagsliv. Därför tackade jag ja till denna promenad. Idag, klockan 8.15 kom Jeanette med bilen och med var också Karin och Harriet. Vi åkte till ett berg som ligger ca. 15 min med bil från Mont Kiara. Från bilen till springslingan är vägen 1 km lång och själva slingan är 2 km lång. De brukar gå två varv vilket blir en promenad på omkring 6 km.

Slingan ligger på ett berg och mitt i djungeln. Vi började gå i ganska rask takt. De första 10 min var bara uppför och mina medföljare pinnande på ordentligt. Jag, som är en trött och otränad små/tonårsmamma försökte hänga på. Men det var den mest backiga slinga jag någonsing gått på. Den är faktiskt värre än slinga vid vattentornet hemma i Mölndal. Pust vad jobbigt!!! Men jag gick dessa 6 km med 8696 steg på 1 timma och 8 min. Men, mina väninnor gick mycket snabbare än jag. När vi kom till bilen slukade jag nog en hel liter vatten...så törstig jag var.

Men förutom att det var jobbigt var det väldigt exotiskt. Det var jättemycket folk som gick eller sprang. Jag hörde inga inga bilar, bara fågelkvitter. Ibland rasslade det till bland djungelbladen och jag försökte kolla vad det var men jag såg inget. Kanske var det apor eller ormar, vad vet jag! Det måste ju heta apberget av någon anledning!!! Jag fick dessutom rådet av Jeanett att undvika trampa på de stora bladen eftersom det kan finnas ormar under dem. Så ibland blev det lite zick zack gång. Känns ju inte så där jättemysigt att trampa på en mamba eller någon annan farlig orm.

När vi kom hem till condot bjöd Karin på kaffe och hemmagjorda knäckebröd som var så goda så goda. Sen var klockan plötsligt 11.30 Snart kommer Joel och då blir det att ge honom lunch och följa han till sin gympa senare i eftermiddag. Därefter blir det läxor och läxor. Därför måste jag nu ta mig vidare till dushen!!

Dagens morgonväder är + 31 C och   . 

God bye!

Goooodagens...

Veckan som gått har varit lika hektisk som föregående. I måndags jobbade jag en del på förmiddagen. Sen var det dags att ta Pontus till tandläkaren för att kontrollera den tand som inte vill komma ner i rad med sina kompisar. Röntgen visar att han har ett tandanlag som sitter i vägen så det kommer att bli operation. Sen blir det tandräls...men det är okej tycker Pontus. Han kommer ju att få ett snyggt 'dollargrin' när han är vuxen. Efter det var det en körning till Joels gympa och....läxor. Madde hade unittest i både science och humanity denna vecka. Vi vet dock inte resultaten än.....

Efter skolan i tisdags kom Joel hem med tre stickers på sin tröja. I början förstod jag inte varför han fick dessa men nu har jag förstått att man får dem om man varit snäll och artig...snacka om behavioristiskt system!!!! Som bevis har vi under alla dessa veckor klistrat fast alla hans stickers på sängen. Så nu kan ni se hur snäll och artig han är.

  Här ser ni honom med dagens tre sticker...duktig pojke.

  Hittill har han fått ihop 18 stickers...

I onsdags var jag på skolan och hade utvecklingssamtal med Mrs Curtis. Jag fick en halvtimmas samtal med henne. Hon visade Joels portfolio och alla assessment som hon utfört på honom. Jag har nog aldrig sett en sådan noggrann och fin pärm. Här i står hela hans utveckling under de veckor som han gått på ISKL.

Här ser ni framsidan på portfolion

Här är sitter Joel och läser. Innan har hon utför testet som kontrollerar om han förstår meningen med en bok. Testet visade att han vet var fram och baksidan är. Vad en titel är och innehållsförteckning är. När en bok börjar och slutar och att vi västerläningar läser från vänster till höger....

Testet för själporträtt. Ja, de kollar helt enkelt vilka kroppsdelar han har med.

Här är testet för att skriva sitt namn. Som ni ser måste han träna på att skriva med små bokstäver.

Penntestet pågår här....inga problem fastän han är vänsterhänt!!!

  Testet för att rita sin familj.

Dessutom började Pontus sin fotbollsträning denna onsdag. Han tyckte väl att det var sådär...tränaren skrek förmycket!

Torsdags hade jag för första gången undervisning via nätet. Det pågår en doktorandkkurs vid Universitetet i Jönköping. Doktoranderna ska lära sig innehållsanalys och jag hade blivit inbjuden som föreläsare eftersom jag i min avhandling utfört två sådana analyser. Det tog dock en liten stund innan all teknik fungerade men sen gick allt på räls. Jag tyckte dock det var lite jobbigt att inte se studenternas miner och kroppsspråk. Detta gjorde att jag under föreläsningen kände mig osäker på om jag höll rätt nivå, om det var intressant eller gammal skåpmat. Men Jag fick många frågor och vi gick över tiden. Vi hade bokat en föreläsning på 1h och 15 min men den blev omkring 2 timmar. När sedan Mia ringde tillbaka berättade hon att studenterna var jättenöjda. PUST...det var skönt.

Direkt efter undervisningen var det dags för Joel och hans simskola. Som ni ser så håller han fortfarande på att lära sig crawla. Det är mycket svårt och jobbigt tycker han.

  Redo och klar...

  att hoppa i!

  Bubbellllllll

  och crawla....

På fredagen var Joel, Claudia och Jag på en wetmarket. Detta är en marknad full med färska grönsaker, fisk och skaldjur samt frukt. Vi köpte red snapper och räkor och massor med frukt och grönt.

Därefter var jag bjuden på lunch hos en tjej som heter Karin. Hon bor i vårt condo och har bott här i 7 år...en mycket rutinerad expatfru!!! Vi var väl sammanlagt 7 fruar. Där serverades det GI mat, vin och dessert och klockan var bara 12.30 Lite som Hollywoodfruar, eller!!! Men det var mycket trevligt och fantastisk god mat!! Vi stannade där till kl. 15.00 Sen skulle jag köra Madeleine till hennes tutor i matte.

På kvällen var det dags för läxor, läxor och läxor!!! Men nu ser vi att Pontus börjar få fler och fler rätt på mattetesten. Heja Pontus!!!!

På lördagsförmiddag var vi hos Anki och Mishi. Jag ville förnya mina lilla garderob av smycken. Där blev det kaffe med kanelbullar och finfina köp av alldeles nydesignade smycken direkt från Kinesiska Shanghai.

Därefter var jag med Madeleine på massage eftersom hon har plågats av sin spänningshuvudvärk i mer än en vecka. Massagen tog ungefär en timma och det gjorde verkligen ont på henne. Hon har särskilt ont i sin vänstra skulderbladsida. Nu får vi verkligen hoppas att hon blir lite mjukare efter detta. Vi bestämde att vi ska tillbaka dit på onsdag. Massagen kostade 50 rm (ca 120kr).

Därefter var vi hembjudna till Claudia och David och deras två pojkar, Neo och Milo. Där fick vi härlig kyckling med ungsbakad klyftpotatis och en helt fantastisk grönpepparsås. Till dessert blev det glass och valnötter. Vi kom väl ditt vid 16.00 och gick hem vid 22.30 Mycket skratt och härliga skämt. Pojkarna lekte som bara den. Sen landade vi alla trötta i sängen.

  En liten inblick i deras kök.

Idag, söndag, har gått åt till shopping. Nu är det bara en vecka till Madeleine åker till Vietnam och därför var vi tvungna att tillbringar många timmar med att prova skor, ryggsäckar, regnkläder, sportbh:ar osv. Det blev luch på stan och sedan hem för att hjälpa Pontus med Matten och Madeleine med hennes scienceprojekt: att konstruera en bil som kan förflytta sig 150 cm. Fiffig som hon är letade hon upp en papplåda, gjorde hjul av toarullar, fixade tyngder i form av suddegum, ballong och tejp, vips...det blev en pappersbil.

  Ja, här ser ni konstruktionen.

  Hon blåste upp en rosa ballong, pang...den rullade inte.  Fick fixa och justera lite....hm...vad sa Newton om friktion och tyngdlag?

  Nästa provomgång...nu orange ballong...pang...inget rull denna gång heller! Ny justering...

  Röd ballong....klara färdiga och gå.....

  Japp...den rullar....lite mer än en meter....Denna testbil och ballong ska med till skolan i morgon. Ja, detta var hela min vecka. Nu tänker jag gå och lägga mig för klockan är kvart över elva på kvällen. Hela min familj ligger redan och sover!!!

God natt!!!

Tjena, tjena

Har haft en hektisk föregående vecka därav ingen bloggning. Förra måndagen var jag och Pontus på utvecklingssamtal. De två dagar som utvecklingssamtalen pågick stängde middle school vilket innebar att Pontus var hemma måndag och tisdag. Utvecklingssamtalen genomfördes i skolans bibliotek. Där satt samtliga lärare och gav respons och feed back till varje enskilt barn. Men som ni förstår fanns ingen avskildhet utan ville man lyssna på hur `dåliga eller bra` barnen är kunde man bara spänna ut öronen och insupa massor med information. Det gick för övrig bra för Pontus. Han har betyg som pendlar mellan C och A så vi, han själv och hans lärare är nöjda.

På tisdagen började vår nya maid, Angie, en tjej från Filipinerna. Hon ska jobba hos oss två dagar veckan. Så det gick åt en del tid till att installera henne och arbeta på hennes och Joels relation.

På kvällen var Magnus och jag bjudna på middag genom MASBA (Malaysian Swedish Business Assosiation). Middagsbjudningen var på den Svenska ambassaden mitt i KL city. Gästerna var affärsmän och kvinnor som idkar handel här i Malaysia. Så idel direktörer och höga chefer från bland annat Scania, Volvo, Tetrapak, Handelsbanken, SAS.... Dessutom var det en del utländska gäster som på olika sätt har kopplingar till svenskt affärsliv.

  Här till vänster en affärskvinna från SAS, den andra är Sell  som är gift med Andreas, den enda herren på bilden. Han jobbar på Soft Touch, är svensk och kommer från Göteborg. Sen lilla jag.

  Här talar Magnus med en jurist från Indien.

  Andra gäster......

Som tidigare sagt ligger ambassadörsvillan mitt i KL city och det tog nog 1.5 h att åka dit från vårt hem...pust...maken till trafik har jag sällan erfarit. Bilisterna kör dessutom så man blir riktigt . Hursomhelst, maten var hämtad från de malaysiska, kinesiska, Indiska och italienska köken. Fantasiskt gott och MYCKET stark!!

  Kocken lagar typiska Indiska bröd.

  Här provar Sell och jag det Indiska köket. Phu...vad starkt. Här skulle lillebror Roland vara. STARK, STARK, STARK, helt i din smak!!

Dessutom är miljön kring ambassadvillan helt fantasisk. Det bokstavlingen hängde orkideer över allt och dessa blandade med palmer och färgglada lampor gjorde miljön väldigt exotisk. Efter middag och efterrätt var det dags för Handelsbanken att hålla tal. Vet inte riktigt vad jag ska säga...hm...tråk.....men så är jag ju inte affärskvinna!!! Jag jobbar ju i 'lidandebranchen'. Hur som helst, lite snappade jag upp. Så nu kommer insidertips....under 2010 är det lönsamt att investera i produkterna stål och koppar, valutan dollar och business som finns i Kina och Japan...men sprid inte tipsen för  då får ni konkurrenter och konkurrenter är lika med lite pengar!!! Som sagt, människorna, maten och miljön var trevligast.

Onsdagen och torsdagen gick åt till LÄXOR, LÄXOR.....

På fredagen var jag och serverade svensk frukostmat på Joels skola. Alla barnen skulle bjuda de andra barnen på, för dem, typisk frukost. Joel valde att servera corn flakes, mjölk och färsk frukt. Dessutom blev det ris och kyckling från Thailand, ägg och kött från Indien och en sorts pannkaka från Malaysia. Amerikanerna serverade cupcakes och kanelbullar!!!!  Det var spännande att få smaka på olika frukostar från många olika länder.

Här ser ni Joel på ett av veckobreven från ISKL.

Dessutom hade Madeleine sin första "sleep over" (övernattning) hos kompisen, Novita, som ursprungligen kommer från Indonesien. Allt hade gått bra. På lördagen hade vi luch och middagsgäster. Till lunch blev det hamburgare och pizza. Till middag serverade vi grillspett, ris och tomatsås och till efterätt blev det chockladtäckt frukt och härlig glass. Givetvis blev det också lite lördagsgodis.

Söndagen spenderades återigen  på läxor innan det var dags att köra Pontus till ett malayiskt 13 års kalas. Från 10-15.00 skulle Pontus och de andra kalasbarnen skjuta paint ball, bada, busa och käka mat på en privat klubb. Pontus kom hem, full av blåmärken och fruktansvärt skitiga kläder. Men det är som man säger, skitiga barn är lyckliga barn!!! Han hade dock inte särskilt mycket färg på sig och enligt honom lyckades han så bra eftersom han har lärt sig (via x-boxet) hur han skulle agera och skydda sig. Sen var vår vecka slut.

Förresten, vi vill också idag, den 4 oktober 2010, gratulera dig kusin Johanna Gustafsson på din 17 års dag. HURRA, HURRA och HURRA!!!! Hoppas du har det lika bra där borta i Amerika som vi har det här i Malaysia. Lär dig mycket amerikanska så ses vi till sommaren när både du och vi kommer hem. Då ska vi ha kalas...Tylösand hörde vi att det blir!!!! Kramisar från kussar, farbror och faster här i Malaysia.   

Ha det gott!!!  

Hej,

Här kommer fortsättningen på Joels födelsedag. Här i Malaysia är födelsedagar viktiga. Detta gör att skolorna uppmuntrar födelsedagsbarnet att, i skolan, bjuda andra barn på kalas och fika. Så, igår var jag på Joels skola för att servera cupcakes.

  Här ser ni dem, smarriga va!

När jag kommer dit så står alla barnen i lines. Joel står först med en krona på huvudet. Sedan säger mrs Curtis:

- Joel! Please, follow me!

Hon anvisar var han och alla de andra barnen skulle sitta. Sen säger hon:

- Please, be seated. 

Då sätter sig barnen ner och är knäpptysta. Nästa instruktion var:

- Please, take up your snacksbox and remember, eat your fruit first!

Ja, så börjar barnen äta sin frukt. Hon cirklar runt bordet och påpekar barnens 'tablemanner' (bordsskick). Tror ni att Joel får något beröm? Nej!!!

Det går en stund och barnen har precis börjat käka på sina varmrätter och då säger hon:

- Now, stop eating och put your box under your seat (de hann alltså inte äta färdigt och förhoppningsvis beror det på att Joel skulle bjuda på cupcakes!!!).

Hon presenterar mig för barnen och de säger i kör:

- God morning, mrs Gustafsson.

Sen får jag dela ut cupcaken. Precis när jag delat ut två säger hon:

- Remember! Seek eyecontact with mrs Gustafsson and say, with clear and loud voice, THANK YOU!

Först efter instruktion börjar barnen äta. Det är väldigt tyst. Det är bara Joel som fånar sig men mrs Curtis säger inget. Försöker kommunicera med henne men hon är fullt upptagen med att ge barnen komplemanger och kommentarer av olika slag. Alla barnen sjunger därefter Happy Birthday to you...Joel skinner som en sol. När de har ätit en stund blir varje barn instruerad att gå och slänga sin servett, lägga ner resterna av sin cupcake i sin luchbox, tvätta munnen och ställa sig i line. När alla står i line och innan de går iväg för att leka säger de i kör:

- Thank you and god bye, mrs Gustafsson.

Ja, det var verkligen en märklig upplevelse. Jag, MRS Gustafsson, kände mig både stram och stel och faktiskt lite besvärad. Det är väldig disciplin, ordning och reda. Spontana, nyfikna och irvirga frågor eller spring i benen är det inte tal om!

Men det viktigaste är att Joel är nöjd och det är han. 

Dagens morgonväder är + 30 C och   .

God bye!!  

Hej....

När klockan närmade sig 15.00 skulle jag och Magnus förbereda kalaset. Vi hade bokat poolen. MEN då började det spöregna...och jag menar verkligen spöregna. Det var nog en två-tre centimeter regn på marken. Precis såsom vi hade det i Sverige år 2007. Pernilla och Janne, kommer ni ihåg när ni skulle klippa vår gräsmatta den sommaren? Så mycket vatten var det !!!!! Därför beslöt vi oss att ha kalaset i vårt pingisrum. Det var bara att dra ner leksaker, dukar, glas, sugrör, kakor och tårtor. PUST! Men kl. blev 15.30 och vi var färdiga. Vi hade bjudit sammanlagt 20 personer, barn som vuxna.

  Här ser ni från vänster, Anton, Joel, Neo och Milo.

  Samling kring kalasbordet.

  Ser ni tårtorna. Det är inte lätt att baka gräddtårta i denna 30-gradiga värme. Dessutom finns inga tårtbottnar så jag har bakat allt från grunden. Men de blev smarriga.

  Här är Magnus i samtal med David medan Claudia och Anders njuter av tårtan. 

  Från vänster ser ni Madelene, Maria, Jeanette och Harriet.

Sen var det dags för lite lek.

Som avslutning hade vi en svensk hederlig fiskedamm. För godis går ju alltid ner!!!

  Anton som drar storgäddan!

Även teens tycker det är roligt med fiskedamm.

Ja, visst nappar det!!!

Även Madeleine fick napp!!!

Joel fick fina presenter. Lego och en helikopter.

Efter kalaset skulle Magnus och jag åka till Melawati där Joel skola ligger. Anledningen var att vi skulle provköra vägen dit eftersom jag ska åka dit dit imorgon.  När vi närmar oss tullen säger Magnus,

- har du pengar?

- Nej säger jag. Jag trodde du tog med dig.

Vi blev alldeles iskalla. Varken Magnus eller jag hade några pengar. Har man inga pengar kommer man inte igenom tullarna. Vi hittade två rm och dessa pengar gick till första tullen. Men eftersom vi kom igenom första tullen behövde vi två rm till för att ta oss tillbaka. Vi beslöt oss att försöka köra innevägen men vi kom bort oss helt. Vi hade hamnat lång borta i tjotaheiti.....och i ett lokalarea med malaysier. Så förbannade vi var på oss själva!!! Åka utan pengar i en stad med tullar. Men efter en stund sansade vi oss och beslut oss för att haffa första bästa polis. Men i detta område såg vi inga poliser. Istället stannade vi en taxichaufför och förklarade vår situation. Han var jättehjälpsam. Han körde först och inte igenom en enda tull och vi följde efter honom.. Så äntligen hemma igen....det var en pärs. Vi kommer aldrig mer att vara utan pengar i bilen!!

Ha det!!!