Hallo, Hallo....  

Idag har det hänt ytterligare en rolig sak. Joel har börjat på sin nya skola och är numera ett riktigt skolbarn. Han bestämde igår vilken mat han ville ha med sig till lunch och mellanmål. Det var inga gap eller skrik när han skulle lägga sig och han kom väl i säng runt 20.00 Allt var lugn och sansat. När klockan ringde (06.00) var han lite seg men förväntansfull. Han ville ta på sig kläderna innan han hade ätit, något som hör till ovanligheterna. Sagt och gjort, han käkade en joghurt men inget mer, packade sin ryggsäck, sa hej då och stack iväg till bussen med sina syskon och pappa.

Joel påväg till skolan för första gången. Klockan är 6.55

Magnus och jag hade en reservplan ifall han inte skulle kliva på bussen. Om han inte ville åka med, skulle Magnus haffa en taxi och åka med honom. Jag satt därför  och väntade på vår balkong. Plötsligt kommer Magnus och en annan pappa och då visste jag att han åkt med. Härligt! Efter en stund upptäckte jag att han inte fått med sig sin mapp med information (telefonnummer och persondata). En liten klump växte i magen. Han kan ju inte säga i vilken klass han går i! Han vet ju inte till vilket klassrum han ska gå till! Han vet ju inte ens var han bor! Än mindre kan han säga detta på engelska. Så, jag började leta efter telefonnummer och skickade både e-post och sms. Men, fick inget svar förens 11.30 men då sa hans lärare att han kommit fram och allt var bra, något som klingade ljuvt i mina öron.

Här står han och väntar på hissen

Under perioder befolkas Kuala Lumpors gator med mammor. Det är när barnen ska iväg till skolan och när de kommer hem från skolan. Alla mammor står förväntansfulla och ivriga för att antigen skicka iväg eller få hem sina barn. När klockan blev 13.00 stod jag och väntade precis som alla andra. Jag glömde mobilen och började fantisera. Tänk om han inte kommer med bussen! Men när klockan blev 13.10 kom den gula skolbussen med Joel och ett annat sovande barn. Han var jätteglad och jag lättad. Tänk att även jag har blivit en gatmamma och att han faktiskt fixar att åka buss (5 mil, 45 min) helt själv. Han som inte en är fem år fyllda.

Det blev ju lite småprat på vägen hem. Jag frågade vad de hade gjort och då sa han att han hade lekt, målat och skrivit MASSOR. Han hade bland annat kastat basketboll och när jag frågade med vem, sa han:

- Typ alla, men inte tjejerna.

Han hade inte ätit upp makaronerna och köttbullarna, för de skulle han äta när han kom hem.

  Ja, så lycklig är man efter sin första riktiga skoldag.

Dagens morgonväder är + 27 C och   och   .

  Prickarna är regn, man kan tro att de snöar. Riktigt ruskväder men VARMT!

Eftersom det var riktigt ruskväder fick jag köra Magnus till jobbet. Jo då, vårt lilla blåbär är hemma igen. När Magnus kom från Sverige åkte vi till Hartamas, kopplade startkablar och tjong, bilen startade. Vi tackar dig, Mishi, för hjälpen.

Tjingeling