Hej igen!!!

I lördags hade vi bjudit in en familj där mamman (Joy) är från Kina och pappan(Albert) från Nederländerna och deras son Kevin (9 år). Det är ju alltid svårt att veta hur man ska betee sig när man träffar människor från andra länder. Man vet ju inte riktigt var som är okej att tala om, äta och dricka. Vi gjorde revben, kyckling med potatisgratäng och ris. Till detta serverade vi rostade grönsaker, chilimarinerade räkor och jordnötssås. Till dessert blev det frukt, choklad och vaniljglass.

Ja, gästerna hade med sig vin och en hemmagjord brownikaka. Ja, precis såsom vi skulle ta med oss om vi gick bort. De var väl lite försiktiga med maten men de smakade på allt. De drack vin och vi talade mycket om hälso och sjukvården eftersom pappan jobbar med att framställa vaccin. Måste säga att det är svårt att riktigt få fram sitt budskap på engelska. Både jag och Magnus märker hur lite ord vi egentligen kan på engelska. Men de kom klockan 19 och gick hem klockan 23.30 för då var Joel trött. Han och Kevin hade lekt hela kvällen. Ett mycket trevligt par som vi gärna fortsätter att umgås med.

Vill också meddela att nu är jag inte näst längst i familjen längre. När vi flyttade från Sverige var Pontus kortare än mig men nu har han växt ikapp med en centimeter. Här kommer beviset.

Hej då.

Hej,

Igår åkte vi iväg för att klippa Joel. Vi gick till en fastcut som innebär att man betalar 15 rm (35 kr) för en klippning. Det som är roligt är att alla kammar, saxar och borstar ligger i en sterilisator mellan kundbesöken. När kunden kommer tar de fram den nyligen steriliserade saxen och när klippningen är färdig, tar de fram dammsugaren vars munstycke också ligger i sterilisatorn. Innan kunden går dammsuger de hela huvudet och axlarna. Joel tycker detta är lite roligt. Ja, Monica, du måste komma hit och göra studiebesök i en frisörsalong. Kanske kan du också införa sterilisator och dammsugare på frisörskolan i Växjö. Låter inte detta som en bra och hygiensisk ide?

Sedan körde vi Joel till det kalas som Joel skulle delta i. Han hade köpt en Barbiedocka till Moneyfe. Alla tjejor leker med sådana säger han. Moneyfe kommer från sydafrika och hon blev jätteglad. Kalaset var på ett lekland och vi han inte mer än komma innanför grindarna förens Joel stack iväg med sina kompisar. Jag och Magnus gick och tog en härlig kopp kaffe och en cheeskake.

Efter kalaset åkte vi hem för att julpussla. Vi bakade lussekatter, hängde upp julstjärnor och klädde julgranen. Det finns riktiga julgranar att köpa på Ikea för 150 rm (350kr). Men vi köpte ingen eftersom vi tvekar över hur länge den behåller barren. Vi håller oss till plastgran i år. Upp kom också lite tomtar och annat tingeltangel. Vi har också beställt en julskinka som kommer den 20 december.Måste säga att det är en kostig känsla att julpynta i 30 graders värme. Sedan när allt var färdigt drack vi julmust (så gott!) och käkade lussekatter. Ja, lite julkänsla infann sig.

  Lussekatter bakade av Joel och Madeleine

  Ser godare ut än vad de smakade. Det är så konstigt att smakerna försvinner här i värmen. Men de gick ner i alla fall.

    Hej då och hoppas ni hade lika gott advendskaffe som oss.

Hello

I fredags var vi hembjudna till Familjen Stenström för att tävla i pepparkakshusbygge. Vi var tillsammans fyra svenska familjer, åtta vuxna och tio barn. Vi blev bjudna på hemmagjord glögg, jättegod. Köttbullar och potatismos till barnen och gulashsoppa till oss vuxna. Annsofi hade gjort julsnacks och jag bidrog med en äppelpaj.

  Jennifer och Annsofi

  Från höger, Rasmus, Neo, Joel, Milo, Tim, Lilja....ätande köttbullar. Hon i gul tröja arbetar som maid hos David och Claudia.

Pepparkakstävligens regler var följande. Max tre timmars arbete, två paket färdig pepparkaksdeg köpt i Ikea varuhuset och med ett temat Malaysia. Vi blev indelade i två lag. Juryn satt i Sverige, två familjer som hade till uppdrag att ge 12 alt 10 poäng. Jag hamnade med Claudia, Kit och Jens. Magnus med David, Annsofie och Jennifer. Vårt lag hade bestämt att göra skylinen av Mont Kiara.

  Här ser ni skylinen på mont kiara.

Magnus lag hade bestämt sig för att göra en moske. Ja, det var verkligen tävling. Alla var koncentrerade och jobbade på mellan vinet, ölen, glöggen, julgodiset och äppelkakan. Barnen lekte övervakade av maiderna....det var ju viktigt att vi fick koncenterar oss  .

  Byggmaterialet till mosken som Magnus lag höll på att bygga   Här ser ni fronterna till våra hus....

  Här är vår skyline, med twintower...visst är ni imponerade och visst är det likt bilden ovan !!!

  Här har ni mosken, det är också fin och välgjord.   Det vi undrade över är hur moskelaget har tänkt när det gäller snön på taket. Oss veterligen har det aldrig snöat i Malaysia. Undra var juryn kommer att säga om detta?

Ja, så kom första röstningen, mitt lag fick 12 poäng. Sedan kom den andra röstningen, Magnus lag fick 12 poäng. Så det slutade med 1-1, lika alltså. Attans....men det blir ju spännande nästa år för då blir det ju ny tävling. Ja, detta var en uppskattad kväll av både stora och små i vår familj. Tack familjen Stenström för en trevlig kväll.   

Hej då

Tjingeling

Förra veckan startade med att Magnus fick affärsbesök från Pakistan. Därför började vi veckan med att ta med oss Mr. Sohail till Tuman Tu parken. Där promenerad vi omkring och han fick se apor, blommor, en leguan, skelett och den härliga naturen i djungeln.

  Leguanen som är på väg upp från vattnet           Apskelett eller leguanskelett?   Promenad över hängbron   Aporna  Ser ni apan på stängslet?

    Här, pappa och Helen, lite bilder på några fina blommor. Njut!!

Därefter tog Mr Sohails skor och satte honom på en filt, helt enligt svenskt maner. Vi bjöd på frukt och dryck och lyssnade på fåglarna och tjattrande apor. Det var härligt! Vi avslutade denna dag med middag hemma hos oss. Till middagen anslöt sig också hela familjen Cederkvist.

Resten av veckan har Magnus spenderat på representation av de tre Pakistanier  Mr Sohail, Mr Bati och Mr Fias. Därför har det blivit sena kvällar, öl och utemat hela veckan. Eftersom Magnus är Gudfar till Mr. Sohails son, hade barnen och jag bestämt att köpa julklappar till hans tre barn, två flickor och en pojk. Mr. Sohail firar inte jul eftersom han och hans familj ansluter sig till den muslimska religonen. Jag skrev ett kort på engelska och översatte texten till urdo som är det Pakistanska språket. Han blev jätterörd och tacksam. Han packade varsamt ner alla presenterna. Härligt att se att han uppskattade detta.

Kan också tillägga att såväl Pontus, Madeleine och Joel och Mr Sohail pratade med varandra. Det var så roligt för Joel ställde frågor och Mr Sohail svarade och vise versa. Det var första gången de pratade med Mr Sohail utan vår hjälp. Så visst gör barnen framsteg i språket.

Ha det gott