Godmorgon

Igår tog jag med familjen till Lake Garden, där jag sprang förra veckan. Vi hamnade på deras fågelpark som är världens största med fritt flygande fåglar som storkar, papegojor, hornfåglar, strutsar, påfåglar och en massa andra som jag inte ens vet namnen på. För att fåglarna inte ska flyga iväg har de helt enkelt lagt ett stort nät över ett jätteområde djungel.

Eftersom alla var hungriga bestämde vi att vi skulle käka lunch. Resturangen ligger inom nätområdet vilket gör att ibland kommer det fåglar flygande eller promenerande runt omkring oss. Här ser ni vilka luchrätter vi valde. Jag och Magnus valde fisk i sötsur sås och detta var gudomligt gott. Madeleine tog satayspett, Pontus käkade nudlar med räkor och Joel, som vanligt, chicken nugget!

Plötsligt ser vi att en hornfågel börjar närma sig. Den hoppade närmare och närmare och plötsligt reser sig Pontus för fågeln sitter väldigt nära hans axel. Dessa fåglar har stora näbbar och därför reste även jag mig. Sedan dyker fjäderfät rätt ner i Pontus mat och börjar picka och glufsa som bara den. Vi började gapskratta eftersom vi blev överraskade och paffa. Sedan när fågel var nöjd, flög den iväg UTAN att tacka eller betala. Vilket dåligt tablemanner!

Vem vågar äta när det är risk för fågelinfluensa!!!

Vi gick också igenom parken som var jättestor. När vi kom till papegojorna fick man ge dem mat och dryck för en liten penning (2 rm dvs. 5 kr). Sagt och gjort Pontus ville pröva. Han hade nog som mest 10 papegojor på sig. Det var riktigt roligt. Någon bet dessutom han i örat. Sedan gav djurskötaren mig lite frön och då hade jag också flera gojor på mig. Måste säga att de var ganska tunga för att bara bestå av fjädrar, desutom hade de vassa klor. Även här stod Pontus och jag och gapskrattade åt varandra. Även de andra turisterna runt omkring skrattade. Efter besöket på fågelparken åkte vi hem och Madeleine fick bestämma middagen. Det blev tacos. 

Jo, vi måste också berätta att vi i lördags hittade familjen Axhorn på skype. Jag ringde upp dem eftersom jag såg att de låg online. Vi fick kontakt och efter lite trixande med tekniken flöt telefonerandet fint. Härligt att höra deras röster och se deras nunor. Det är faktiskt 5 månader sedan de vinkade av oss på flygplatsen. Nu kan vi ju talas vid lite oftare. We love you, family Axhorn!!!

Tjingeling